1000 meter konst

Efter att ha spenderat lördagen på 1000 meter konst i Huddinge med yngsta barnet, började jag fundera över det här med konst. 1000 meter konst är en årligen återkommande händelse. Konstnärer, amatörer (särskilt från studieförbundens akvarellkurser av nån anledning), konsthantverkare och andra ställer ut sina verk till beskådande och försäljning. Vi vandrade längs utställningen/"marknadsstånden" och jag blev mer och mer fundersam.

Vad är konst? Vad är bra, vad är dåligt? Vad säger mig nåt, vad gillar jag, vad tycker jag är fult? Och vad är bara konstigt? Eller är det det konstiga som är konst? 

Så uppfriskande det var att få se rejäla akrylkollage efter alla akvareller av hav-/åker-/skogslandskap, studier av blommor/fåglar/djur och dekorerade bruksföremål! Och så uppfriskande att se några tavlor som inte var tillrättalagda utan som hade det där oroande, mörka. 

För mig är konst något som det finns en tanke bakom. En vacker bild är en vacker bild, en dekorativ sak ungefär lika mycket "konst" som en blombukett eller en stylad lägenhet i tidningarnas till salu-annonser. Säger mig ingenting mer än att den som producerat den är mån om ytan. 

Men skrapa lite på den där ytan. Se vad som kommer fram. En del av 1000 m konst var en tävling på temat RECYKLING och de deltagande konstnärerna skulle ha med en cykel. Här är ett par bilder som visar en del av en "mobil" som bestod av cykeldelar upphängda i ett träd. 

Anspelar på rörlighet, kanske?
Men den sa mig inte så mycket. Det gjorde den här däremot:

"Smyckel" - varenda bit är återvunnen från en cykel (utom själva bordsskivan). Verkligen recykling.

Sen gick vi på vernissage på Fullersta Bio (dvs. konsthallen här i området) och tittade på mer konst.

Skrotkonst! 

Eller, mer på temat återvinning. Tänkvärt. .

..nämen titta där... vad? Är det inte...? 

Jodå. Jag har lyckats ta en bild på mig själv mitt i affischen. Konst? 

Omedveten i så fall.